Good Night and Good Luck

Fick lite lust att skriva. Tror överhuvudtaget inte att någon läser den här bloggen numera förutom jag, men det gör inte så mycket, tänkte skriva lite ändå. Behandlar ämnena som dom kommer;

I veckan rengjorde jag mitt tangentbord. Jag plockade isär varje tangent, diskade dom i vatten och diskmedel, la dom i vatten och sen på en handduk. Säg mig, har någon någonsin gjort något nördigare än detta?

Pinsamma insatser från Luuk och Schulman. Jag ger inte mycket för detta med att försöka spela en ålder man inte befinner sig i. Speciellt inte om man kör på den linjen i det offentliga, det blir liksom ganska jobbigt att läsa och titta då. Jag menar, Alex Schulman, har ni läst boken? Han är dryga tretti, och skriver som Tranströmer på sjutti. Kristian Luuk då, förebild Oldsberg, visst, men fan vänta ett decennium eller två. Det blir bara pajiigt. Kör er egen grej.

Alla ni happy-go-lucky-people där ute, hur gör ni? När all skit sprutas i hundratie mot er, hur i helvete lyckas ni tänka positivt? Är det ett skal är eller det sann glädje?

Få se nu, vad mer?... Jo, hur förgängligt är inte livet? Vad jag har förstått är människans sinne uppbyggt så att vi ska ha uppfattningen av att det som sker nu är det som alltid skett och det som alltid kommer att ske. Utan denna fördom (intressant det där med fördomar, att många anser att de är ensidigt dåliga - utan fördomar skulle ju våra liv var totalt kaos, få saker är så väsentliga för våra liv som fördomar) antar jag att vi hade haft det svårt att leva och fungera. Tror nog att det hade blivit lite för komplicerat att hantera all dåtida, nutida och framtida information samtidigt. Det är inte utan att man då blir lite förskräckt då man från alla håll och kanter inser att liv skapas, formas och försvinner. Överallt. Hela tiden.

Jag tror att jag här och nu beslutar mig för att lägga ner den här bloggen och återkomma när jag har något att berätta för någon. Kanske när jag fått bå'n eller något. Men då blir det någon annanstans. Detta känns ju meningslöst i dubbel bemärkelse.

Tack för mig. Kärlek till alla.

F

Skadeglädje - den enda sanna glädjen? BS

En plötslig blixt av klarsynthet drabbar mig och jag känner olust. Vad är min människa för människa egentligen?

F

I mejeridisken

Klämmer in ett inlägg innan klockan slår tolv. Det har faktiskt varit mycket idag. Inte spännande alls. Bara mycket. Om ni undrar, så är bloggandet en färskvara. Likt mjölk. Eller en vällagrad grevé.

F

En sista observation för dagen

Jag går tillbaka och analyserar mina inlägg och inser två saker.

1. Det är ofta jag går tillbaka och analyserar mina inlägg.

2. Jag har en förmåga att uttala mig på ett sätt som, så att säga, gör att jag håller ryggen fri. Ni vet liksom inte riktig var ni har mig.

Detta är egenskaper jag värdesätter och är stolt över.

F

Get lost, Lost

Jag tänker såhär. Eftersom det bara är jag som läser vad som skrivs här, så kan jag skriva vad fan jag vill. Inga krav på kvalität från publik. Jag kan skriva om svintråkiga saker om jag så vill. Saker så trista att till och med moraklockan i gammelfarfars gillestuga stannar. Hur jävla tråkiga saker som helst. Och svära hur mycket jag vill. Fan å jävlar å helvete å dunder å snus å lurviga luder. Därför tänker jag skriva om den satans skitserien Lost. Den jävla skiten har lurat! av mig tamefan 5x26x45 = 4,2 miljoner minuter från mitt liv.

Herren välsigne oss,
och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån Lost.

F

Hitler badade aldrig i Genesarets sjö

Kan jag räkna med att ingen läser denna blogg? Bra. För det gör jag. Jag är verkligen inte såhär patetisk i någons omgivning. Det vore tragiskt.

F

Härligt liv

Jag tittar tillbaka på de två senaste inläggen. Ett spann på sex veckor. Från grått och trist till beklaganden och trist.

Vilket härligt liv jag har.

F

Test

Tillbaks till ruta ett. Har jag någonting att skriva? Jag känner mig tom. Tom, tom, tom. Tom. Tom. Ändå känner jag någonting mala i bakhuvudet. Jag är rastlös. Jag svävar. Jag, jag, jag. Jag. Jag. Är det detta som kallas självförakt? Återigen dessa frågor. Löjligt.

Detta är obegriplig sörja. Räddar mig med ett citat:

"Detta är ingen blogg. Detta är en dagbok."

F

Dagens

Vi kör en dagens.






















Jag skulle inte vilja kalla det för ljusgrått utan snarare smågrått.

Gäsp.

F

Att kasta vatten

Det är något speciellt med att slå sina bågar med öppen dörr.

Jag vet inte om det är det att man strävar efter någon form av frihetskänsla eller om det kanske är den akustiska effekten som man är ute efter. I vilket fall som helst så har jag, inte en och inte två, utan vid upprepade tillfällen när det har varit folk på besök, gått in på toaletten, hivat upp schnalen, legat i gränslandet mellan flodtorka och dammsläpp, för att i sista sekund begripa vad det är jag håller på med, slängt mig på dörren och dragit igen.

Jag tänker på den dagen då jag flyttar till villa och äntligen kan börja pinka utomhus på daglig basis. Utan dörrar. Och utan besök.

F

SAOL

Jag tänkte lansera ett nytt begrepp - metabloggandet. Jovisst, bloggar om bloggar finns ju redan, men det jag pratar om är en blogg som handlar om just den bloggen. Ni vet, bloggar som i var och varannat inlägg har textrader som t.ex. "nu har det varit lite deppiga inlägg här på sistone" eller "jag har varit dålig på att skriva på ett tag nu" etc. etc. Det är rena träsket för en blogg! Gröta ner sig på det sättet. Sån skit. Jo, jag vet, jag har börjat med det här lite smått jag också, skrivit om schemaläggaren och besöksräknaren, osv.

Men det ska det bli ändring på!

Från och med nu ska bloggandet vara i yppersta klass. Bloggandet ska vara högt i tak och bloggandet ska var lågt under midjan. Jag ska blogga globalt och jag ska blogga i detalj. Jag ska blogga om fascinerande vardagsöden och betänkliga småbestyr. Om insiktsfulla tankar och sinnrikt plagierade händelser. Underfundigt, oredligt och ärligt.

Det ska bli ändring nu.

F

Var sak har sin tid

Jag måste bara få berätta om en till sak som jag precis har hittat.

Jag har hittat knapparna som schemalägger.

Oj oj OJ, vad detta har underlättat min vardag. Man kan alltså ställa in vilken tid som sitt inlägg kommer att postas.

Jätte-jätte-smidigt.

På så vis kan man skriva ett inlägg på natten, ställa in att det ska postas nästa dag och - POFF - ingen får någonsin reda på att du är en tragisk person som sitter uppe på nätterna och bloggar. Hur bra är inte det? Nuförtiden schemalägger jag ALLT. Även om det ska ut direkt så schemalägger jag det åtminstone mja säg ett par tre minuter. Bara för skojs skull.

Och jag är ledsen att behöva säga det. Jag schemalade detta inlägg förra torsdagen.

F

Konkurrens

Jag måste villigt erkänna att det här med bloggen har tagit en hel del tid av mitt liv på sistone. Det är helt enkelt jäkligt skoj att skriva här. En klok man sade en gång till mig att det är lätt att tala när hjärtat är fullt. Jag antar att mitt hjärta är fullt.

Det är bara det att på senare tid så har bloggskrivandet fallit tillbaka till förmån för - besöksräknaren! Detta underbara lilla speleverk vid sidan av min sida. Jag är helt besatt av den! Studerar den m-i-n-u-t-i-ö-s-t största delen av min vakna tid.

Få, om ens någon, grej gör mig så het i brallan som en ny besökare. Och det är inte sidvisningar jag pratar om. Nej nej nej. Det kan jag lätt fixa själv, några F5-tryck så var det inte så roligt längre. Nej, unika besökare ska det vara!

Så kom igen nu, ring släkt och vänner, svärmödrar och gamla ligg - be dom på era bara knän och hjälp mig nå 10 unika besökare!

F

En fråga och ett svar

För ett par dagar sedan fick jag frågan: "Varför skriver du?" Jag svarade:

"Jag tror att jag skriver mest för att uttrycka mig. Inte så mycket för att vara rolig. Det där med humor är ju väldigt personligt. Vissa kanske tycker att jag är rolig. Andra kanske tycker att jag är jättetråkig. Ibland tycker jag själv att jag är ganska rolig faktiskt. Men som sagt, mest skriver jag för att uttrycka mig. Ta t.ex. inlägget jag skrev om att mina skor pruttade när jag gick (inte mitt roligaste inlägg kanske, men strunt samma). Det skrev jag mest för att jag tyckte att det faktiskt var väldigt pinsamt. Liksom för att få ventilera av mig. Eller som när jag skriver om personer med skev världsbild. Personer som kan köpa en överrock för 25 tusen spänn, medan det finns människor som bara har råd att äta det där vita som hamnar längst ut på snoppen när man inte har duschat på ett tag. Mest därför liksom. För att uttrycka mig."

F

In i dimman

Nu kör vi.

F

Will you still need me, will you still feed me...

När jag ser på mig själv ser jag någon som kommer att leva tills han blir över 100 år gammal. Jag tränar och motionerar mycket, dricker rikligt med vatten (ingen läsk!) och äter rätt. Är sparsam med sprit och kaffe. Jag tror jag kommer att se ut lite som en sån där Iggy Pop-figur när jag blir gammal. Seg som satan. Deffad. Lite brunbränd.

Mitt enda problem är det mentala. Jag är klen rent mentalt. Sinnessvag.

För ett tag sedan ställde jag upp i ett sånt därnt spel ni vet, där man har ett pannband med elektroder runt huvudet och ska försöka få en liten gummiboll att rulla till sin sida med hjälp av enbart sin mentala kraft. Naturligtvis förlorade jag. Men grejen var den att när min motståndare tog av sig sitt pannband så FORTSATTE BOLLJÄVELN ATT RULLA. BOLLJÄVULEN FORTSATTE ATT RULLA. Med andra så var jag mentalt klenare! Än vad?! Än LUFT!! ÄN LUFT!!! Hur fan är det möjligt?

Innan hjärntransplantation är medicinskt möjligt får jag nog ändå räkna med ett inte allt för långt liv.

F

Staffan Westerberg

Yogan igen. Har precis tagit av mig mina strumpor och står med en i handen. Trött medelålders kvinna med gropar i ansiktet urkar sig och ber mig byta strumpor till nästa gång. Hon hävdar att dom luktar. Titta den står ju upp av sig själv, säger hon. Jag tittar på den. Jag tittar på henne. Djupt andetag. "Du är sjuk i huvudet. Två skott i pannan." Dumheter. Ni ser ju själva.

























Jag är tvungen att hålla den i handen för att den ska stå.

F

...

Jävulen vad tråkig den här bloggen är. Jag applåderar er alla som orkar läsa den. Det är en bedrift. Upp på cvt bara. Verkligen.

Tack, det ska jag, tack.

F

Dregel

Gudars. Kenneth Cole. Über-snygg. Jag menar, vem vill inte ha. Ja? Vem vill inte ha? Räck upp handen. Två skott i pannan.

F

Det är en fråga om inkomst

Eftersom jag har ett relativt profilerat yrke så händer det ganska ofta att folk frågar mig hur mycket jag tjänar. När folk själva får såna frågor svarar dom oftast "jag har så jag klarar mig" eller "jag ska inte klaga". Trista svar. Jag brukar säga som det är. Jag är rik. Inte rik som i iransk kaviar och Dom Pérignon, men väl rik som i rimmad rådjurssadel och Bollinger. Rik nog så att jag nästan alltid när jag ser en tiggare sträcker fram en hundring. Och tänder på den. Så rik är jag.

F